att presentera ett svin?
Det kallas chocktillstånd när orden bränns in på bara skinnet,
och gång på gång mot assfalten.
Varför skrapa kinder mot väggarna? Klämma fingrar i dörrarna.
När benen alltid bär tillbaka hit, för att presentera ett svin.
Är det du eller jag?
Det kallas chocktillstånd när tankar känns, och skär som bitar av glas,
Små små sår under linningen.
Varför är du som jag? mot väggarna..
Står tvekande i dörrarna?
När benen, alltid skakar mig tillbaka hit.
För att att presnetera ett svin.
Och jag önskar att allt fick plats...
Så mycket jag vill skriva, så mycket hat och kärlek men jag gör inte det.
Jag lägger mig ner och önskar på det bästa.. ett nytt jobb, ett nytt hem alldeles för mig själv.
Jag tänker forsätta röka mina ciggratetter dricka min bärs och vara snygg när du går.
hejdå bloggen, detta var det sista ni hörde från mig..
Det som inte dödar det härdar..men smärtan är något jag inte ens önskar min värsta fiende.
och gång på gång mot assfalten.
Varför skrapa kinder mot väggarna? Klämma fingrar i dörrarna.
När benen alltid bär tillbaka hit, för att presentera ett svin.
Är det du eller jag?
Det kallas chocktillstånd när tankar känns, och skär som bitar av glas,
Små små sår under linningen.
Varför är du som jag? mot väggarna..
Står tvekande i dörrarna?
När benen, alltid skakar mig tillbaka hit.
För att att presnetera ett svin.
Och jag önskar att allt fick plats...
Så mycket jag vill skriva, så mycket hat och kärlek men jag gör inte det.
Jag lägger mig ner och önskar på det bästa.. ett nytt jobb, ett nytt hem alldeles för mig själv.
Jag tänker forsätta röka mina ciggratetter dricka min bärs och vara snygg när du går.
hejdå bloggen, detta var det sista ni hörde från mig..
Det som inte dödar det härdar..men smärtan är något jag inte ens önskar min värsta fiende.
på gott och ont,
Hej igen, eller kanske snart hejdå?
Funderar på att lägga ner bloggen och börja skriva dagbok igen som förr i tiden. Ibland tänker jag inte på att vem som helst kan läsa om det privata jag delar här. Fastän man knappt förstår vad jag skriver... men jag vill uttrycka mig så mycket mer, vilket jag inte känner blir rätt här.
Kanske dags och bli vuxen engång för alla, även om jag helst av allt skulle vilja gå tillbaks till min tonår då man inte visste så mycket. Livet är något så konstigt, på senare tid har jag börja tänka alldeles för djupt, jag vill bli careless igen.
Men jag vill bara dela med mig om att det verkar gå ganska bra nu, har fixat ett bra jobb som startar 1:a april, med normala arbetstider och fet lön. Kanske jag börjar leva då påriktigt, det återstår att se.
Jag brukar ju ha ganska "tur" med motgångar eller blir det vad man gör det till? Isånnafall är jag dum i huvudet.
Just nu sitter jag och lyssnar på Mum - Green grass of tunnel, en låt som följt mig genom åren.
Jag sitter och tänker på min fina gammel farmor som nyss gick bort, jag saknar henne. För mig är död något mystiskt, människors reaktioner är så underliga. Dom flesta gråter och bryr sig just för stunden, med mig följer det med varje dag. Jag tänker på henne varje dag, jag är ledsen men jag gråter inte. För mig kommer hon betyda lika mycket idag som gjorde innan hon dog och lika mycket förevigt.
Men jag tror hon har det bra nu, hon kan inte va på något sämre ställe än paradiset, så fin var hon, god och varm.
Och jag kommer bära hennes stenar med mig.
Funderar på att lägga ner bloggen och börja skriva dagbok igen som förr i tiden. Ibland tänker jag inte på att vem som helst kan läsa om det privata jag delar här. Fastän man knappt förstår vad jag skriver... men jag vill uttrycka mig så mycket mer, vilket jag inte känner blir rätt här.
Kanske dags och bli vuxen engång för alla, även om jag helst av allt skulle vilja gå tillbaks till min tonår då man inte visste så mycket. Livet är något så konstigt, på senare tid har jag börja tänka alldeles för djupt, jag vill bli careless igen.
Men jag vill bara dela med mig om att det verkar gå ganska bra nu, har fixat ett bra jobb som startar 1:a april, med normala arbetstider och fet lön. Kanske jag börjar leva då påriktigt, det återstår att se.
Jag brukar ju ha ganska "tur" med motgångar eller blir det vad man gör det till? Isånnafall är jag dum i huvudet.
Just nu sitter jag och lyssnar på Mum - Green grass of tunnel, en låt som följt mig genom åren.
Jag sitter och tänker på min fina gammel farmor som nyss gick bort, jag saknar henne. För mig är död något mystiskt, människors reaktioner är så underliga. Dom flesta gråter och bryr sig just för stunden, med mig följer det med varje dag. Jag tänker på henne varje dag, jag är ledsen men jag gråter inte. För mig kommer hon betyda lika mycket idag som gjorde innan hon dog och lika mycket förevigt.
Men jag tror hon har det bra nu, hon kan inte va på något sämre ställe än paradiset, så fin var hon, god och varm.
Och jag kommer bära hennes stenar med mig.
