yoanna

Jag vill tillbaka till mammas gata, bland fotbollsmålen och ungdomsgården.
Ungdomssåren det är då det slår en, hur vi gick där och vänta vad som skulle hända.
Tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma.
Allt för hämmad, aldrig bländad av storstadens ljus, dom är alltid tända nu.

Nu har vi flyttat och spridits för vinden, födda på nyttt och vi slog igen grinden.
Ibland på tunn is,  okända vatten, du vet hur jag älskade hur vi rusade genom natten.
I en okänd taxi, i en okänd stad, som magnetism en okänd lag.
Om att vi måste vidare aldrig klara, alltid på jakt och det fattas bara en liten pusselbit och vi springer dit.
Släpper tyglarna men minns alltid vägen hit.