All credd till dig morsan.
Mamma har ju varit här sen i onsdags förra veckan, hon åkte hem igår.
Jag ville bara tala om världen att hon är den bästa.
Hon har fixat jätte mycket här i lägenheten med gardiner och pynt överallt.
Nu trivs jag verkligen verkligen här.
Jag vet att alla tycker att sina egna mammor är dom bästa, men jag vet att det är många som inte gör det hon gör och det uppskattar jag till tusen. Man märker vad ens moder gör och har gjort för en när man börjar bli vuxen. Visst jag skulle aldrig palla bo hemma och det blir mycket sjaffs, men det är tros allt kärlek i högsta grad.
Tack mami för att jag finns och när jag får barn så vill jag bli lika bra mamma som dig, (nästan) hehe ;).

Sharm el shake
Hahahahhaa, jag blev jätte sjuk dan ´samma dag som vi skulle åka till Sharm el shake.


stannade och käka påväg in till Kairo

notan

bro som gick över nilen

nilen och nån stor byggnad (som ni ser väldigt skitigt i luften).

En staty och nån söt unge


Middag på hilton hotell innan vi tar natt buss

Äntliiiigen framme efter många jobbiga timmmar.

Vårt fina hotel Oriental

påväg till havet





Old market

Ska iväg och träna nu så hinner inte lägga upp det sista.. kanske ikväll:). hade
Egypten del 2
Fortsättning...
En helt vanlig bilväg...


Omars kusin är lite putt

dom har inga direkta körregler i Kairo alltså :O

Vi åkte självklart till pyramiderna..


Inne i en grav, galet varmt!




min polare






jag gilla min homie Hubert!

Kairos berömda museeum, (fick ej fota innuti).

Lite fika mys.


haha snyggt par :|

Egypten del 1
En berättelse i bilder...
Första dagen, lite trött efter resan.

Utanför huset där Omars pappa bodde, (en liten by utanför Kairo)

Ali (Omars bror) och Hans pappa Tareq

Grillmys på deras balkong

Söt bebis


Ett stort köpcenter i Kairo






Lite fika

det godaste jag ätit, Donut's med glasyr!



En bigmac kosta 15 svenska i Kairo och dom hade mycke fler tillval!

Första dagen, lite trött efter resan.

Utanför huset där Omars pappa bodde, (en liten by utanför Kairo)

Ali (Omars bror) och Hans pappa Tareq

Grillmys på deras balkong

Söt bebis


Ett stort köpcenter i Kairo






Lite fika

det godaste jag ätit, Donut's med glasyr!



En bigmac kosta 15 svenska i Kairo och dom hade mycke fler tillval!

Tomte skum?
Eller kanske man ska säga Skum tomte? goa e dom iaf!
Nu sitter jag här på min nya matta, jaaa. För idag så har vi storhandlat en massa fint till vår lägenhet.
Mamsen har ju kommit på besök å hon tyckte enna det var dags för att fina till det lite här.
Så skönt att nån pushar till en lite så saker o ting blir gjorda nån gång.
Lilla rocco barroco är ju självklart med och han ligger helt slut brevid mig efter dagens drama.
Nya mattor, nya gardiner, nya färg i badrummet.. ja hela vägen till turkos! Jätte vackra ramar till våra coola papirus tavlor vi köpte i Egypten. På tal om det så lovar jag att imorgon lägga upp alla bilder på bloggen.
Har tänkt på det men formaterade nyligen om datorn så jag väntade med att lägga in dom.
Såhär på kvällskvisten lagade mami underbart god mat. Köttbullar med potatis goo sås och lingsylt.
Senare har vi suttit o sytt lite, eller hon har sytt och visat mig, hehe.
Nu mumsar vi på julskum eller vafan man ska kalla det och bara myser. Underbart att ha mamisen här. Man känner sig så trygg igen. När hon finns i närheten kan ingeting i hela världen skada dig. För när hon finns där är Du bevakad av änglar.
God natt på er.


laster
Rökning dödar, det gäller bilar med, men jag tror mänskor dödar mest
Faktum är jag skulle göra vad som helst för ett bloss på din cigarett
Jag har noll motstånd mot det jävliga så frågan är var det kan ha gått snett
O mina laster bär jag utanpå och det syns på mitt självporträtt
När aftonbladets löpsedel är din guide till att äta rätt
Undrar man fan om livet man lever om allt är inkorrekt
Lasternas summa sägs vara en sak som är konstant
O jag borde, skulle, kunna lägga av men jag trillar dit ibland
Spriten dödar, det gör vatten med, men ändå finns det överallt
Trillar du dit så trillar du ner, hur mycket mer behöver man
För ont e gott hur kommer det sig att det kan vara på det vis
För när det kommer till saker som dödar mig är jag en riktig gottegris
När socialstyrelsen rekommenderar att jag borde ta det lugnt
Sitter jag där och tänder en ny o ser till att mitt glas är fullt
Laster är som luster man får bara ännu fler av
Dom rotas o dom växer tillslut kan man inte se klart
Jag borde nog snart ta och stänga mitt fönster
Jag borde nog försöka förändra mitt mönster
Har en ängel på axeln och en djävul i blicken
Men jag måste nog skaka dom från ryggen
Maten dödar, det gör myggor med, så det finns inget sätt att fly
För man gör vad man kan, ibland undrar man om det e för mycket stress att bry
Ska jag leva rent i ett långt liv eller bara skita i
För det e roligt att vara destruktiv, men kasst för min anatomi
Doktorn han säger att det är dåligt och morsan hon håller med
Kroppen den säger att det är tråkigt men lasterna blir ännu fler
Lasternas summa sägs vara en sak som är konstant
O jag borde, skulle, kunna lägga av men jag trillar dit ibland
Jag dansar med vapen.
Okej nu åker vi nu, det är så det blir.
Nu lever du på lånad tid, som Mona-Lisa ner på golvet..
Visa vad du går för.
Jag dansar med ammunition i blicken, och jag kan alla voddoo-tricken.
Jag är ett orginal, ingen som vikarierar.
Du känner dig konstig och svag, nästan som hypnotiserad.
Min stil är långt i från old.

Jag låter det regna med sedlar jag låter det dansa med snö.
Låter vissa på dansgolvet leva och vissa dom låter jag dö.
För jag dansar med vapen, utgång är framgång.

kärlek vid sista ögonkastet.

Ibland så skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill, det känns nästan överflödigt att använda rösten.
Fy fan vad sjukt att man kan känna sånn passion.
Vi äter, dricker, gråter, skrattar och vi kommer tillsammans.
Som bästa vänner som tagit det till nästa level.
För han e bäst försök att överträffa det jaa!
det finns fortfarande inga ord..
Nu har jag vaknat till, städat badrummet slängt, slängt in en tvätt, damsugit i rummet o köket.
Satt på en disk o diskat för många vinglas förhand.
Jag sitter o lyssnar på kent och funderar på vad jag ska spise.
Jag attackerade nyss min fina pojkvän för att inte fryst in köttet på rätt sätt, ibland är jag så jävla dum i huvudet.
Men på senare tid då saker o ting inte är på "mitt sätt" så får jag hat i hela mig o vill rent ut sagt vill döda personen..
Oftast är det ju min bebis som får ta skit för detta då jag inte kan betee mig hur som helst mot folk på jobbet, men Omar älskar ju mig och kan hantera det utan att ge mig en smäll på käften, (som jag ibland förtjänar).
Och efteråt vill jag bara gråta, för jag känner mig så cp, varför beter jag mig såhär? Under stundens hetta vill jag bara sticka be han dra åt helvete för att han inte kan frysa in kött på rätt sätt hur fan ska jag då kunna leva med han?! Eller för att han glömde sätta på tvätten som jag bad han om! jaa, ni förstår.
Små bagateller som är stora väärdlsproblem för mig.
Jag har alltid varit en ganska snäsig flickvän, men mina goda sidor väger alltid upp för dem. Men nu har det blivit värre igen.
Ibörjan jag kom till oslo var det såhär, men efter ett tag så skärpte jag till mig för jag såg hur det sårade honom. Det var bra ett tag eller jag ganska länge faktiskt.
Sen hamna jag i fest o drogkalas och här var jag ett riktigt hemskt monster.
Han ställde ultimatum och jag blev livrädd för att han skulle lämna mig, han var ju allt för mig. Den jag delade allt med.
Men som jag tog förgivet.
Det blev bättre och nu är jag där igen, och det tär mig också.. för det är ju hemskt att min jävla sätt går ut över den jag älskar mest.
Jag säger aldrig detta till honom fastän han klagar på att jag förändrats och aldrig är glad längre. Jag visar på mina egna små sätt hur mycket jag älskar honom. Men ibland så tvivlar jag på om jag verkligen är bra för honom.
Han gör ju aldrig såhär mot mig, som jag gör mot honom. Det är liksom inte rättvist. Han säger att det är mitt jobb, det tror jag med.. men ibland så vet jag att det är inte det största fakotrn.
Att byta jobb och få en struktur på livet, lite mer fritid ( ganska mycket mer) och få ha små hobbys och kunna göra saker som normala människor har tid med..
Men långt där bak i hjärtvrån så har jag en massa små svarta hål, mitt hjärta börjar läcka då och då.
Och så har det varit så länge jag kan minnas, och jag vet och jag vet inte varför.
Jag har slutat med min medecin sen en ganska långt tid tillbaka, (känns det som iaf). Det har gått hyffsat bra men med mellanrum kommer dessa panikattacker och jag får kolosalt med ångest. Jag gråter när jag blir minsta rörd eller sårad, känsligt jävla mes! Jag sitter och funderar på saker som har hänt och saker jag vill ska hända.
Jag har ingen kontroll, på nånting! Jag vill fixa här i lägenheten så att vi får ett fint hem. Jag vill börja träna och få finare kropp o bättre hälsa, jag vill ha tid att gå runt på stan o köpa smått här o där. jag vill jag vill jag vill. Jag vill så mycket att jag inte vet vart jag ska börja när jag är ledig utan blir så slut att jag skiter i allt o drar täcket över huvudet.
Jag isolerar mig lätt när jag är ledsen och värsta är att det inte hjälper ett skit jag får bara ännu mer ångest för att jag inte gjort ett skit på hela dagen.
Jag vill bara skrika skrikaaa med hat från mitt hjärta till allla i världen. Jag vet inte varför men jag bara är arg.

Satt på en disk o diskat för många vinglas förhand.
Jag sitter o lyssnar på kent och funderar på vad jag ska spise.
Jag attackerade nyss min fina pojkvän för att inte fryst in köttet på rätt sätt, ibland är jag så jävla dum i huvudet.
Men på senare tid då saker o ting inte är på "mitt sätt" så får jag hat i hela mig o vill rent ut sagt vill döda personen..
Oftast är det ju min bebis som får ta skit för detta då jag inte kan betee mig hur som helst mot folk på jobbet, men Omar älskar ju mig och kan hantera det utan att ge mig en smäll på käften, (som jag ibland förtjänar).
Och efteråt vill jag bara gråta, för jag känner mig så cp, varför beter jag mig såhär? Under stundens hetta vill jag bara sticka be han dra åt helvete för att han inte kan frysa in kött på rätt sätt hur fan ska jag då kunna leva med han?! Eller för att han glömde sätta på tvätten som jag bad han om! jaa, ni förstår.
Små bagateller som är stora väärdlsproblem för mig.
Jag har alltid varit en ganska snäsig flickvän, men mina goda sidor väger alltid upp för dem. Men nu har det blivit värre igen.
Ibörjan jag kom till oslo var det såhär, men efter ett tag så skärpte jag till mig för jag såg hur det sårade honom. Det var bra ett tag eller jag ganska länge faktiskt.
Sen hamna jag i fest o drogkalas och här var jag ett riktigt hemskt monster.
Han ställde ultimatum och jag blev livrädd för att han skulle lämna mig, han var ju allt för mig. Den jag delade allt med.
Men som jag tog förgivet.
Det blev bättre och nu är jag där igen, och det tär mig också.. för det är ju hemskt att min jävla sätt går ut över den jag älskar mest.
Jag säger aldrig detta till honom fastän han klagar på att jag förändrats och aldrig är glad längre. Jag visar på mina egna små sätt hur mycket jag älskar honom. Men ibland så tvivlar jag på om jag verkligen är bra för honom.
Han gör ju aldrig såhär mot mig, som jag gör mot honom. Det är liksom inte rättvist. Han säger att det är mitt jobb, det tror jag med.. men ibland så vet jag att det är inte det största fakotrn.
Att byta jobb och få en struktur på livet, lite mer fritid ( ganska mycket mer) och få ha små hobbys och kunna göra saker som normala människor har tid med..
Men långt där bak i hjärtvrån så har jag en massa små svarta hål, mitt hjärta börjar läcka då och då.
Och så har det varit så länge jag kan minnas, och jag vet och jag vet inte varför.
Jag har slutat med min medecin sen en ganska långt tid tillbaka, (känns det som iaf). Det har gått hyffsat bra men med mellanrum kommer dessa panikattacker och jag får kolosalt med ångest. Jag gråter när jag blir minsta rörd eller sårad, känsligt jävla mes! Jag sitter och funderar på saker som har hänt och saker jag vill ska hända.
Jag har ingen kontroll, på nånting! Jag vill fixa här i lägenheten så att vi får ett fint hem. Jag vill börja träna och få finare kropp o bättre hälsa, jag vill ha tid att gå runt på stan o köpa smått här o där. jag vill jag vill jag vill. Jag vill så mycket att jag inte vet vart jag ska börja när jag är ledig utan blir så slut att jag skiter i allt o drar täcket över huvudet.
Jag isolerar mig lätt när jag är ledsen och värsta är att det inte hjälper ett skit jag får bara ännu mer ångest för att jag inte gjort ett skit på hela dagen.
Jag vill bara skrika skrikaaa med hat från mitt hjärta till allla i världen. Jag vet inte varför men jag bara är arg.

jag har ingen lust.
Idag och imorn är jag ledig.
Bebis har skrivit ut en massa CV till mig, jag gick upp i någorlunda tid idag, klockan 11.
Bebis kom med en stor kartong jackor o kläder som kommit med posten från Kina.
Jag känner mig helt deppig o ångestfull. Min bok jag läste tog slut igår, därför är jag också lite ledsen. För det finns ingen jag kan sysselsätta mig med som min kropp orkar.
Så idag strejkar jag från stress o slit.
Jag tänker ligga här i sängen hela dagen, äta godis se på toy story och desperate.
MEN!
Imorgon då kära vänner, ska jag tända glöden, ta tag i det här och ut o söka söka.
Men idag orkar jag inte.
hejdå.
muthafukka im ill
Ive got ice in my vains,

blood in my eyes

hate in my heart

love in my mind

innan allting tar slut...
Hjälp! Hjälp mig.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland! Är jag galen eller är andra så här också?
Jag står i köket i dom fulaste kläderna du kan tänka dig, mjukisbyxor , en stor t-shirt, förstora mans sockar och en toffs mitt på huvudet.
Jag står o dansar medans jag lagar mat, alltså verkligen dansar! När jag kommer på mig själv skämms jag såå. Haha, jag satte på en sånn skön låt Shakria - loca, helt plötsligt börja det gunga i hela mig och mitt salsablod kom ut!
Den va så bra att jag satte på den FYRA gånger i rad, nu har t.o.m lärt mig hela texten.
Jag hade inte hört den förut men nu helt plötsligt fick jag bara lust o dra på mig mina nya pumps en snygg klänning och gå ut o bara dansa! Jag skiter i om jag måste gå helt själv.
Det var så jäkla längesen och jag känner att mitt kropp har ett behov att röra sig till musik så fort jag känner att den verkligen rör min själ.
Klockan är över åtta o i detta hus är det "förbjudet" att spela högt efter 8 för att huset är fullt av små barn.
Men idag skiter jag i det! Jag är ensam hemma, jag har precis lagat färdigt godaste pastasåsen o har köpt en flaska rött.
Ibland så undrar jag vart jag verkligen är påväg, vad jag igentligen ska göra med mitt liv.
Jag är bara tjugo o har all tid i världen men jag har ingen mentor här hos mig, jag har ju alltid min mor, men jag behöver nån annan som jag kan träffa när jag vill. Nån som säger till mig när jag gör fel val.
Jag vet att jag ska klara detta själv, men ibland känns det s¨å jävla ensamt att gå igenom allt själv.
Jag har aldrig tidigare levt så isolerat från familj o vänner.
nää nu får jag skärpa mig, ta tag i nått.. ett glas kanske o forsätta dansa vidare för mig själv.
Skål och go bedring!

take me back